En solglimt i allt det läskiga

I morse vaknade jag som vanligt, stressad med huvudvärk och med fasa inför dagens vardag. Hur ska jag klara det? Hur ska jag orka och var ska jag börja? Dotter 2 skulle till tandläkaren och påbörja specialisttandvården och vi skulle vara där kl 9,20. Jag hade ingen aning om ifall jag meddelat att jag behövde ledsagning eller ej… Ju mer stressad jag blir, desto sämre minns jag. Jag visste inte heller vem det var som skulle komma från hemtjänsten och vem som då skulle vara min ledsagare.

Jag tycker det är jobbigt att hela tiden behöva förklara allt och inget för den nya hemtjänstpersonalen. Jag har precis bytt hemtjänstföretag, så jag var inställd på att det skulle bli några veckors stök, men nu när jag mår kasst, har jag ingen riktig marginal till just stök. För att försöka förebygga så mycket frågor som möjligt, satte jag mig igår och skrev ner allt jag behövde hjälp med. Jag gjorde körscheman i detaljerade punktlistor på allt från hur man fyller diskmaskinen till hur jag vill att man bäddar min säng. jag delade upp det i flera avdelningar och till sist hade jag fått ihop sex A4 sidor med körscheman.

Jag ringde till hemtjänstens samordnare och frågade om ledsagning. Jo, jag hade bokat – PUH! – jo det var F som skulle komma. Åh hjälp!!! En man – en som jag bara träffat någon kväll för flera veckor sedan… Stressnivån sköt i höjden igen. Jag frågade om städningen… Ingen inplanerad? VA???? Gäster imorgon, massor av gäster på lördag, inget städat på tre veckor och inget denna veckan heller? STRESS!!!! Men jo, det skulle nog ordna sig… Jag fick inbokat ytterligare en ny tjej som skulle kunna komma och städa idag på eftermiddagen. Åh, vad bra! Vattnet här i kommunen är så järnrikt att om man inte skurar nere i toaletterna, blir de snabbt äckelbruna överallt.

Klockan blev halv nio och F kom. Jättetrevlig kille! Vi pratade lite, han hade inte varit här någon morgon tidigare och visste inte vad han skulle göra. Jag förklarade om min körlista och jag lät honom läsa den. Han tyckte den var jättebra och han satt igång och fixade det han skulle. Klockan blev nio och vi drog iväg. Först följde båda flickorna med och dotter 1 hoppade av halvvägs till skolan och slapp en bra bit av skolvägen. Sedan åkte vi vidare till tandläkaren.

Det gick supersnabbt hos tandläkaren och jag han prata med tandläkaren om hur vi skulle lägga upp det, om jag var tvungen att följa med, eller om tjejen kunde komma själv. Hon kunde prova och ta nästa besök själv så skulle vi kolla efter det.

Nu hade vi plötsligt massor av tid över. Dotter 2 hann till skolan i tid och jag frågade F om vi inte kunde göra ett stopp vid en datorbutik. Jag var i akut behov av toner till min skrivare och han sa att vi hade tid till det, så vi gjorde så.

Det var superkul att gå in i en affär och kolla! Jag kommer inte ut så ofta, så det var mycket att kolla på. Tyvärr var tonern jag skulle ha slut, men jag fick köpt massor av snacks till lördagen. De sålde ut jättepåsar superbilligt, så jag passade på och handlade.

När vi kom hem igen kändes allting helt annorlunda! Jag hade haft supertrevligt! Fått massor av nya input och min energinivå hade ändrats från minus massor till mycket plus!

Jag var så full av energi att jag gick direkt in och satte mig vid datorn och kollade efter toner på prisjämföringssidor. Sedan kollade jag lite alternativ och beställde och betalade en toner. När jag ändå var i farten passade jag på att leta upp en reservdel till min kaffemaskin. Den ska ha en slang som man sätter ner i mjölkpaketet när man skummar mjölk, men katterna tyckte om den slangen och när jag låg på sjukhuset för ett år sedan passade de på att käka upp halva slangen och totalperforera den andra halvan.

Tjugo kronor kostade den och femtio kronor i frakt! Jag passade på att beställa två stycken om nu katterna skulle få ett nytt ryck. Nu kan jag snart dricka latte med varm skummad mjölk igen!

Samtidigt fick jag ett SMS om att jag hade besök på ingående som ville hjälpa till att baka inför morgondagen! Lycka, lycka, lycka!!!

Så på bara några timmar gick jag från tårar, oro och depp till glädje, energi och hopp! Tänk vad viktigt det är med hur man blir bemött… Om jag slipper älta hur mycket jag inte kan hela tiden, utan kan få tid att vara bara jag, då blir det mycket roligare.