Önskelista

Varje år i över 25 år, har jag bett mina barn om en önskelista inför julhelgen. Tips till Tomten och till mig 🙂 För mig har julen alltid varit extrem! FÖR mycket mat, FÖR många förväntningar, FÖR mycket presenter, För mycket: stress, krav, önskningar, pepparkakor, knäck, brunkål och annat jättegott. Jag har handlat för mycket, gjort för mycket och framför allt velat så otroligt mycket för att alla ska vara glada, nöjda och det ska bli en helg av avkoppling, överflöd, lyx, harmoni, glädje och framför allt kärlek.

Det brukade börja redan i slutet av november då jag skulle handla, fundera ut och slå in vars 24 adventspaket till barnen. När jag och de mindre barnens pappa firade jul, hade vi tillsammans sju barn, och det blev MÅNGA paket att fixa 🙂

I år kommer julen att bli annorlunda… På gott och ont… Att bli sjuk och inte kunna göra alla de där vanliga sakerna som man alltid gör, gör att man sakta men säkert bygger upp en ny sorts tillvaro. Först rasar allt, sen hittar man den ena ljusglimten efter den andra, man börjar jobba med sig själv, hitta nya förhållningssätt och nya tankebanor. Nya värderingar och sakta men säkert bygger man upp en ny tillvaro. Egentligen inte en sämre tillvaro och egentligen inte en bättre heller, utan bara en ny tillvaro, anpassad efter nuet och de förmågor och möjligheter som finns.

Egentligen gäller det hela mitt liv. Efter stora och dramatiska förändringar, tar det ett tag innan man hittar sig själv, ett nytt sätt att vara och ett nytt sätt att tänka. Jag har ett ordspråk som är min stora ledstjärna och som barnen tycker jag är dötjatig med: Du kan aldrig ändra på andra människor eller på vissa situationer, måsten och nya förutsättningar. De är som de är, vare sig du accepterar dem eller inte. Det enda du kan göra är att ändra ditt tankesätt gentemot det här nya eller dessa personers beteende och på så sätt styra din egen reaktion, ditt välbefinnande och i slutänden bestämma om du vill ha ett dåligt miserabelt liv eller ett glatt och positivt liv. Allt ligger i din egen tolkning av situationen.

För några år sedan hade jag ett eget hyreshus, bil, företag med ett tjugotal anställda. God ekonomi, frihet och egentligen ganska bra. Idag är allt verkligen annorlunda… Jag bor i en lägenhet med mina barn, kan inte köra bil längre, kan inte gå någonstans utan ledsagare, kan inte handla, städa eller ens tvätta mitt hår själv längre. Min ekonomi är i botten. Företaget försattes i konkurs, jag fick sjukersättning och istället för 24000 ut i månaden har jag ny 7200! Ganska stor skillnad!

Men det är nu det här med tankar och inställningar kommer in i bilden. Jag behöver inte tänka så som jag skrev precis. Jag kan lika gärna säga: Jag bor nu i en lägenhet, jättefin med en liten trädgård som husvärden sköter och en egen liten altan där vi kan sitta och fika, grilla eller bara njuta av utelivet. Så fort något strular, varmvattnet försvinner, tvättmaskinen inte fungerar eller låset hakar upp sig, behöver jag inte bry mig 🙂 Ingen ekonomisk press här utan jag bara ringer till hyresvärden så kommer de och fixar. De rensar ogräs, klipper gräset och städar i trappan så det alltid är fint och rent utan att jag behöver bry mig.

Att inte ha bil… Jätteskönt att inte behöva lägga en krona på diesel, däckbyte, service och annat som hör till. Ska jag någonstans nu, får jag antingen skjuts med ledsagare eller så bokar jag färdtjänst.  Har jag ledsagare med mig, har jag alltid en ”kompis” att snacka med, som samtidigt tar hand om allt, bär påsarna och fixar. Åker jag färdtjänst kommer det alltid en varm skön taxi som kör mig dit jag ska utan att jag behöver bry mig om att hitta vägen eller koncentrera mig på trafiken. I stället kan jag sitta och spela något på min telefon, slappna av och bara njuta av att bli skjutsad.

Hemma kommer det varje dag någon vänlig trevlig människa som gör frukost till mig, serverar kaffe, hjälper mig att tvätta håret när det behövs, bäddar min säng och tvättar och pysslar i hemmet. Allt jag gör är att sitta och äta mina smörgåsar och dricka mitt kaffe! Man kan ha det värre!!! 🙂 Jag känner mig nästan som jag är en prinsessa och att de som kommer gör allt för att jag ska bli nöjd, glad och ha det så bra det går. De påminner mig om att ta mina tabletter eller annat jag ska tänka på och jag bara lallar med och njuter av livet.

Däremellan kan jag göra vad jag vill. Spela på min Ipad, leka med telefonen, titta på en bra film eller varför inte ett maraton med en ny bra TV-serie. Sedan kommer hemtjänsten igen och hjälper mig fixa mat till mig och barnen. Barnen kommer hem och jag har all tid i världen att prata med dem, hjälpa till med läxor eller att bara vara tillsammans.

På kvällen kommer hemtjänsten igen och hjälper till att fixa bort efter maten och att förbereda inför sänggåendet och däremellan handlar de mat åt mig efter min inköpslista, tvättar, viker tvätt och städar. Visst låter det som en lyxtillvaro? Egentligen? Allt handlar ju faktiskt bara om mina tankar och mina inställningar till min nya tillvaro… Eller hur?

Ekonomin är ju mitt stora bekymmer just nu, men då har jag fått hjälp av en jätteduktig ekonomisk rådgivare på kommunen och jag har även fått en God Man som ska hjälpa mig att rådda i allt och fixa med alla ansökningar, överklaganden och kontakter med soc när pengarna inte räcker till. Jag har alltid skojat om hur folk kan sätta upp skylten ”Ingen reklam tack!” Jag skulle istället vilja ha ”Bara reklam tack!” Tänk att slippa alla räkningar 🙂 Så har jag det nu, för allt det tråkiga tar min God Man hand om och det roliga som blir över tar jag hand om.

Sen kommer jag då till det som jag skrev i rubriken… Önskelista! Jag har aldrig kunnat göra en önskelista! Har jag velat ha något har jag köpt det och det har ju gjort att jag aldrig längtat efter något eller önskat mig något. Men det gör jag nu! Överst på önskelista står ju det viktigaste av allt och som inte kan köpas för pengar: Att leva! Frisk kan jag ju aldrig bli med mina felmuterade gener, men jag önskar mig fler år med mina fina, underbara barn, familj, släktingar, vänner och djur. Sedan har jag ytterligare sex-sju vanliga saker som jag hittat och skulle vilja ha och det känns jättehärligt! Pirret i magen när jag tänker på att önska mig det och att kanske, kanske kan jag faktiskt få det 🙂 Nu har jag ju mindre barn med starkt begränsad ekonomi och ingen partner som kan köpa något fint åt mig, men det gör inget 🙂 Bara den här känslan att önska, att skriva en önskelista, är helt fantastisk och jag kan varmt rekommendera det. Att drömma sig bort, att bara tänka på sig själv och sina egna behov och kanske lite onödiga men ändå önskade önskningar. Det gör i alla fall mig på gott humör och det känns härligt. 🙂

Sedan har jag blivit beviljad en permobil. En liten svart trehjulig skoter och det ser jag fram emot när det blir klart. Då kan jag plötsligt själv ta mig till affären och handla hem mjölk när den tar slut, eller kanske en chipspåse till fredagsmyset eller kanske någon kaka om det är något kaffebesök på gång. Det ska bli jättekul med lite egen frihet 🙂

Så nu ska jag fortsätta och planera lite inför min nya avskalade jul där vi ”bara” har det vi verkligen vill ha och struntar i allt annat. Vi gör det som vi själv vill oavsett vad som vi brukar eller man ”måste”! Det ska bli ett jättespännande projekt att låta barnen ta cykeln till affären och själv få välja en gran och transportera hem den på cyklarna. Lite ovanligt och säkert lite pyssel, men något riktigt roligt att prata om efteråt och ännu en glad historia att ha tillsammans 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s